Jaha,,,då gör vi ett nytt försök då.... Denna jäkla nya uppdaterade bloggen bråkar bara med mig. Satt o skrev en lååång blogg,,,men när jag la in en bild så försvann ALLT!.... Nu får jag väl spara efter varje mening så det inte sker igen.....*sparar*..
Hoppas allt är bra med er! Jag vet, jag skriver inte så ofta, men desto mer när det väl händer =D...

 

Vart börjar vi...

 

En vecka innan jul åkte mamma till en rutinundersökning efter hennes Gastric Bypass operation. Nåt va fel, så hon blev körd med illfart till Lund.Där låg hon 2 dagar ungefär...Dom sa att hon antingen hade en inflammation eller en tumör i tarmarna.

Då kan man tycka,,,operera det då!... Nej, det är ju julhelg, så dom ville itne göra det, utan vänta tills efter helgerna. Så hon skickades hem.

Ett och ett halvt dygn efter det ringer min bror,,,då är mamma i ambulans på väg till akuten. Jag åkte dit. Hon såg ut som en luftballong! Tarmarna har svällt till bristningsgränsen!

Det va en tumör.

Hade dom tagit bort den i Lund, så hade allt varit okej,

Men nu hade den ställt till med sån oreda spå ett dygn, så dom fick sätta in en stomi.

Vilket ju har gjort henne deprimerad. Även om hon bara ska ha den i 6 månader, så är det jobbigt. Dom fick i alla fall bor tumören, och om en månad ska dom in o kolla så att det inte finns mer. Så, trots omständigheterna mår hon okej...Även om hon låg på sjukhus över både jul o nyår...

 

Vi firade jul hos mig. Pappa skulle komma, men tror ni han hörde av sig?...No...

Sen blev det nyår. Som vanligt 3rättersmiddag hos mig. Dresscode o allt. Allt gick bra, förutom en vän som inte alls mådde bra och gjorde lite dumma grejer. Men sånt kan hända alla.

 

 

Men sen då,,jo,..Sen mitt i allt så får min ena bror panikångest....Inte den lätta varienten, utan deluxe! Han är mitt i det nu, mår inte alls bra. Känner mig så hjälplös för jag vill hjälpa honom, men vad kan man göra mer än finnas? Han har åkt in och ut på psykakuten, men de enda dom säger att dom har tyvärr inte plats att lägga in honom....Men han har fått antidepressiva, vilket fick honom må ännu sämre. Och nu senast sobril och nån insomningstablett. Saken är den, att har man ingen erfarenhet av panikångest så kan det vara jäkligt enormt skrämmande!. Att känna att man lever i en annan värld!...Jag såg på 'efter tio' förra veckan. Det har ju kommit fram att panikångest ökar nåt drastiskt bland yngre män. Varför?...ja, det är väl det dom borde lägga ner pengar på att ta reda på tycker man. Psykiatrin hänger inte med. Vifta bort dessa människor, kan sluta drastiskt,,,på många olika vis.

Jag försöker finnas där, men känner att jag faktiskt inte alls räcker till.....Han beskrev det så här:

””””En Dag
Jag vaknar på morgonen, känner direkt hur paniken kryper sig på i hela kroppen. Allt känns så overkliget.Tittar ut genom fönstret,och då kommer paniken ordentligt.. Vet igentligen vart jag är, men känner knappt igen mig.. som om jag e kvar i en mörk suddig dröm.. De första jag gör är att ta en sobril,för att försöka bli lugn och slippa den värsta paniken,lägger mig ner ett tag o försöker koppla av, men är inte lätt kan jag lova.. Försöker samla styrka och gå ut och sätta mig på trappen, röka o dricka lite te, försöka bli lite lugnare. Men även om tabletten gjort mig lite lugn, så är kännslan fruktansvärt obehaglig. Tankarna flyger runt i huvet på mig hela tiden, kommer jag bli knäpp? är jag sjuk? kommer jag bli normal igen? Ser ingen ljusglimt i detta, att jag kommer komma tillbaka till mig själv igen,klara av att göra saker, våga göra saker..Hur kunde de bli så fruktansvärt konstigt i mitt huvud. gick ut mot vägen för att titta, när jag sedan gick tillbaka så kändes de som jag bara gått i en dröm.. allt känns så avlägset.. Det skrämmer mig nått fruktansvärt.. Tog ut hundarna så dom fick kissa, när jag kommer in igen så känns de helt avlägset, att jag knappt vet om jag var ute med dom eller inte... Känns som jag hamnat i en annan värld... Nu ligger jag o försöker beskriva hur allt känns, det är svårt.Går inte riktigt att förklara.. Enbart att de skrämmer livet ur mig.. Har ingen ork, ingen lust att göra nått.. Vill bara bli mig själv igen... ligger framför datan för att försöka fly från verkligheten,paniken,rädslan jag känner. känns ibland som jag svävar in i nån jobbig dröm, där allt känns ännu mer overkligt..nu när kvällen närmar sig, så kan jag slappna av lite mer, känner fortfarande att allt känns konstigt.. Men nu börjar ångesten för att sova,för jag vet att de kommer en ny dag..Med panik o rädsla..

 

2013-02-11 Vaknade tidigare i morse,paniken fanns där som vanligt.Men lyckades äta 2 mackor iaf,innan jag somnade om.. När jag vaknade igen,tänkte jag se hur de kändes,men dröjde inte många minuter innan jag fick ta en sobril igen.. tankarna rusar runt i huvudet som vanligt.Det skrämmer mig att jag knappt minns nått från veckorna som gått.Kommer minnet komma tillbaka eller inte..? Har fått en akut tid till en psykolog imorgon, de känns bra.Hoppas de hjälper lite..Men då när dessa tankar, o hur jag upplever dagarna,så förstår jag ej hur jag ska kunna bli mig själv igen.. och de skrämmer mig som fan.. under dessa dagar/veckor som gått så har jag nog tjatat sönder nära o kära..frågor om vad kan detta va? e jag helt sinnes sjuk? kommer jag dö? är detta onormalt? kommer jag bli mig själv igen? känns ej så. sitter o tittar ut, känner igen mig, men på nått sjukt sätt så känns de inte som jag varit här innan även om jag känner igen mig... känns otroligt obehagligt skrämmande.. kommer aldrig bli mig själv igen.. ”””””

 

Jag önskar SÅ att jag kunde ta över hans känslor. Så att han fick må bra igen. Hur i hela världen ska man kunna nå honom på rätt sätt?.

Finns där en gud, så ge mig styrka för jävelen.

MEN...har lovat att han får rulla mig i tjära o fjädrar om han inte blir frisk...känner att jag ligger risigt till, för han kommer inte att erkänna att han mår bra,,,bara för att  :D

 

 

 

Annat...ja,,Zynthéria går bra, i helgen gick vi plus, rena himmelriket...Tur att NÅT går bra=).

Norpan och Henke va dj's, dom har hängt med sen urminnestider, så det är skitkul att ha dom med nu!.

 

 

Nu...over and out...
Tack för mig...och tack för visat intresse=).
Kram på er mina troll!